Cosmetic Analysis - den tidigare plattformen som Transpareo har sitt ursprung i - har sedan 2008 erbjudit ingrediensöppenhet för kosmetikprodukter. I nästan två decennier. Vad andra branscher kan lära sig av detta innan de inför sin egen DPP-process.
Varför kosmetikbranschen var tidigt ute
Kosmetikbranschen tvingades anpassa sig till obligatorisk produkttransparens betydligt tidigare än andra branscher. EU:s kosmetikförordning 1223/2009 föreskriver sedan juli 2013 att varje produktförpackning måste innehålla en fullständig INCI-lista. Detta är i praktiken EU:s första ”analoga DPP”: en tryckt, standardiserad och fullständig ingrediensförteckning på förpackningen.
Mer än ett decennium före ESPR. Branschen hade tid att göra misstag. Nu är det andra branscher som gör dem. Det hade kunnat undvikas.
Vad kosmetikbranschen har gjort rätt
INCI som gemensamt språk: International Nomenclature of Cosmetic Ingredients är en standard som har upprätthållits i 30 år. ”Aqua” står på varje flaska, oavsett om den tillverkats i Seoul eller Paris. Lärdomen för DPP-vägen är: Standardisera ert ordförråd innan ni talar om datamodeller.
Den som idag sätter upp en DPP för textilbranschen bör fundera över: Vilken är min INCI? Är det EN ISO 2076 för syntetfibrer? Är det BS 8903 för etisk leveranskedja? Utan ett gemensamt språk blir varje teknisk integration ett översättningsprojekt.
Ordning efter koncentration: INCI-listor är sorterade i fallande ordning efter koncentration. Ett enkelt knep som ger slutkonsumenterna verklig information: Ämnen över 1 procent visas explicit, medan de under denna gräns samlas i ett gemensamt område. Det är transparens utan att röja företagshemligheter.
Detta kan överföras till DPP: Visa huvudkomponenterna var för sig, och små tillsatser i en sammanfattande sektion. Ingen behöver veta den exakta mängden av varje limtillsats i en sko.
Produktansvaret åligger tillverkaren eller den som släpper ut produkten på marknaden: Artikel 4 i kosmetikförordningen definierar en ”ansvarig person” - en fysisk eller juridisk person inom EU som ansvarar för att produkten uppfyller kraven. Oavsett var produkten tillverkats finns det exakt en EU-adress för frågor och anspråk på skadestånd.
ESPR övertar denna modell. Den som importerar produkter måste ha en ansvarig person med säte i EU. Den som underskattar detta riskerar i värsta fall att drabbas av tullproblem.
Vad kosmetikbranschen har gjort fel
Mikroingredienser i en enda behållare: Allt under 1 procent får anges sammanfattande (”Parfum”). Det är transparent vad gäller mängden, men otydligt vad gäller identiteten. En allergiker som reagerar på linalool hittar inte molekylen i ingrediensförteckningen - även om den ingår i parfymen.
Lärdomen för andra branscher: Sammanlagda spårmängder skapar blinda fläckar. DPP bör ange spårmängder, även om procentandelen är liten. Transparens handlar inte bara om mängd, utan också om identitet.
”Fragrance”-luckan: Parfymkompositioner sammanfattas juridiskt som en enda beståndsdel (”Parfum”), trots att de består av dussintals enskilda molekyler. Över 80 doftallergener måste anges separat enligt den utökade EU-listan från 2023 - allt annat behöver inte anges. En företagshemlighet som förblir en blindfläck för hälsan.
DPP får inte följa denna väg. Om materialets sammansättning förblir dold misslyckas bedömningen av återvinningsbarheten. Den gyllene medelvägen: alla komponenter finns i dataarkitekturen, med differentierad åtkomst (offentligt: kategori; myndighet: fullständig).
Spårbarhet tillbaka till råvaran: Kosmetikförordningen kräver ingen spårbarhet tillbaka till råvarukällan. För CAS-posten ”Palmitic Acid” spelar det ingen roll om palmkärnorna kommer från Sumatra eller från en hållbarhetscertifierad källa. Detta har numera erkänts som en lucka inom kosmetikbranschen, men har aldrig åtgärdats i lagstiftningen.
ESPR täcker denna lucka. Uppgifter om ursprung är obligatoriska. Den som planerar för minimalt med transparens i kosmetikbranschen planerar för lite.
Vad vi har lärt oss under nästan två decennier
Som plattform som sedan 2008 analyserar och utvärderar kosmetiska råvaror har vi lärt oss några saker som kan återanvändas i DPP-projekt.
Datakvalitet är inte binär. En datamängd är inte ”rätt” eller ”fel”. Den är 70 procent fullständig, 80 procent aktuell och 50 procent granskad. Den som väntar på perfekta data innan hen publicerar en DPP kommer aldrig att publicera någonting. Bättre: data med tydliga kvalitetsindikatorer. Då vet läsaren vad hen kan dra för slutsatser av värdena.
Översättning skalar inte linjärt. De första fem EU-språken är arbete. De följande 15 är en flituppgift. Den som väntar tills den tyska versionen är perfekt innan den nederländska versionen startar har efter tre år 27 halvfärdiga språk och inga färdiga. Parallell lansering, terminologidatabas och en accepterad 85-procentig lösning är den snabbare vägen.
Reglering är början, inte slutet. Kosmetikförordningen beskriver skyldigheter. Branschens intressanta särdrag - miljömärkningar, hållbarhetscertifierade produktlinjer, etiska leverantörskedjor - har uppstått efter skyldigheten, på grundval av den. DPP bör utformas så här: skyldighet som grund, mervärde ovanpå. Inte tvärtom.
Konkreta lärdomar för andra branscher
Om er bransch just nu är på väg in på ESPR-vägen, låna tre saker från kosmetikbranschen:
- Etablera er INCI: definiera redan nu vilken fackterminologi ni erkänner som utgångspunkt. Det sparar senare ett översättningssteg per system.
- Implementera gradering: Visa spårsmängder aggregerat, men lagra dem individuellt. Om ett allergen eller ett regelkrav tillkommer om 10 år har ni uppgifterna till hands.
- Gör ursprunget transparent: kosmetikbranschen har underlåtit detta och släpat på denna brist i 30 år. Täpp till luckan redan från början.
En efterkorrigering om fem år kostar vanligtvis två till tre gånger så mycket som en engångsinsats för att skapa en ordentlig grund från början.