Ta till exempel fältet ”Kapacitet” för ett batteri. Er speditör använder en annan benämning för detta i sina dokument än återvinningsföretaget, och myndigheten har en tredje benämning för det i sitt formulär. Alla tre avser samma sak, och alla tre måste vara säkra på att de avser samma sak. År 2034 läser en granskare ert pass från 2026 och måste utan att behöva fråga veta vad ert värde betydde då.
Det är hela uppgiften bakom frågan om vilka termer ett digitalt produktpass innehåller. Det låter som detaljarbete, men avgör om dina uppgifter fortfarande kan läsas av någon om tio år.
Den här artikeln förklarar vilka tre ordböcker ett pass använder, varför varje begrepp behöver en fast adress och varför du inte märker något av detta i vardagen.
Passet uppfinner inget nytt språk
Ett produktpass sammanför tre befintliga ordböcker. Var och en beskriver en del av produktvärlden, och ingen räcker på egen hand.
Den första beskriver vad som har hänt med produkten: skickad, reparerad, återkallad, återvunnen. Den kommer från GS1 och heter EPCIS, samma standard som logistiken har använt i åratal för att dokumentera leveranskedjor. Varje steg får där ett namn och en status, och ur stegen skapas en logg som varje maskin kan läsa: när ett parti skickades, när det återkallades, när det återvanns.
Den andra beskriver vad produkten är: material, andel återvunnet material, koldioxidavtryck, reparerbarhet. Det heter OpenEPCIS DPP Core och är fritt tillgängligt på ref.openepcis.io.
Det tredje beskriver vad er förordning kräver. Varje produktgrupp har sin egen fackterminologi:
- Batterier (förordning 2023/1542): över 200 egenskaper, från cellkemi till andelen återvunnet material för litium, kobolt och nickel, till laddningscykler och batteriets skick
- Textilier: fibersammansättning, färgämnen, riskklass för mikroplast, tvättsymboler, återvinningsbarhet
- Elektronik: reparationsindex, komponenttyper, utbytbarhet hos enskilda komponenter
- dessutom egna ordlistor för avskogning, rengöringsmedel, förpackningar och byggprodukter
Ett pass byter alltså sitt fackordförråd beroende på produktgrupp, men behåller ändå samma grundstruktur. Vilka förordningar och vilka obligatoriska uppgifter som gäller för respektive bransch framgår av branschuppslagsverket.
Varje begrepp har en fast adress
För att det inte ska bli förvirring med tre ordböcker har passet ett register som hänvisar varje begrepp till dess definition. Varje begrepp har där exakt en hemvist: en adress på nätet där vem som helst kan slå upp vad det betyder.
Det handlar om mer än bara ordningssinne. Ett pass måste förbli verifierbart i tio år eller längre. Om en myndighet år 2034 läser ett pass utfärdat 2026 måste andelen återvunnet material fortfarande betyda exakt samma sak som idag. Det fungerar bara om adressen år senare fortfarande pekar på samma definition, både för plattformen, arkivet, kontrollanten och myndigheten.
Varför egna fältnamn är en ö
Den som istället hittar på egna fältnamn skapar en ## ö. Myndigheten, återvinningsföretaget och ett tredjeparts verifieringsverktyg måste utan ytterligare förfrågningar förstå vad som står i ditt pass. Det fungerar bara om termerna kommer från ordböcker som dessa läsare ändå känner till.
Egna namn gör dessutom ett byte av leverantör kostsamt, eftersom betydelsen då finns i det gamla systemet istället för i själva data. Just därför håller sig Transpareo strikt till de tre ordböckerna, istället för att uppfinna en egen.
Två regler som förhindrar fel
Andelsvärden är alltid decimaltal mellan 0 och 1, alltså 0,85 istället för 85 procent. Denna enda regel eliminerar en hel klass av importfel.
Och varje uppgift har en åtkomstnivå: offentlig, för behöriga eller begränsad. På så sätt ger samma pass olika vyer till slutkunder, partner och myndigheter.
40 språk i ett fält
Ett textfält innehåller sina språkvarianter i en kompakt form, {"de": "Wasser", "en": "Water"}, istället för att upprepas för varje språk. Det håller datamängden liten, och en läsare får passet på sitt webbläsarspråk och faller tillbaka på engelska om ett språk saknas. 40 språk, däribland alla 24 officiella EU-språk, täcks på så sätt utan någon särskild logik.
Vad märker du av detta?
Ingenting, och det är avsiktligt. Du hanterar produkter, komponenter och material med dina egna ord, via gränssnittet, genom import eller via API:et. Plattformen kommunicerar i bakgrunden med de tre ordböckerna och använder rätt fackterminologi för varje produktgrupp utan att du behöver omkonstruera datamodellen.
Vilka ordböcker en plattform använder är viktigt vid valet, men inte i den dagliga verksamheten därefter. Tre frågor räcker: Använder den de etablerade ordböckerna eller en egen som bara den förstår? Kan den använda rätt fackterminologi för varje produktgrupp? Och finns varje begrepp under en adress som fortfarande gäller om tio år?
Tre gånger ja, och din passinformation förblir läsbar: idag, även vid ett byte av leverantör och långt efter den lagstadgade lagringstiden.
Frågor om detta inlägg
Måste vi känna till dessa ordböcker för att kunna ge ut ett pass?
Nej. Ordböckerna avgör vad fälten i de publicerade uppgifterna heter, inte vad du matar in. Du hanterar produkter, komponenter och material via gränssnittet, genom import eller via API:et, och Passet använder standardtermerna för dessa. Vilka ordlistor en plattform stöder är viktigt vid valet, men inte i den dagliga driften därefter.
Vilken ordbok täcker vilken del av passet?
Det är tre. Vad som hände med produkten följer GS1 EPCIS 2.0, samma standard som i åratal har använts för att kartlägga logistikens leveranskedjor, med ett affärssteg och ett tillstånd per händelse. Vad produkten är, det vill säga material sammansättning, andel återvunnet material, koldioxidavtryck och reparerbarhet, följer OpenEPCIS DPP Core. Ovanpå detta ligger den fackterminologi som respektive EU-förordning kräver. Produktnamnet hämtas fortfarande från schema.org, den ordlista som sökmotorerna läser.
Vad talar emot att använda egna fältnamn?
Med det skapar ni en ö. En myndighet, ett återvinningsföretag eller ett tredjepartsverktyg måste kunna förstå vad som står i ert pass utan att behöva fråga, och det fungerar bara om termerna kommer från ordböcker som dessa läsare redan känner till. Egna namn gör dessutom ett byte av leverantör dyrt, eftersom betydelsen då finns i det gamla systemet istället för i själva data.
Skillnad i ordförråd beroende på produktgrupp?
Ja, och plattformen måste hantera detta utan att ni behöver omarbeta datamodellen. Bara batterierna har över 200 egenskaper, från cellkemi och andelen återvunnet material för litium, kobolt och nickel till laddningscykler och batteriets tillstånd. Textilier kräver uppgifter om fibersammansättning, färgämnen, riskklass för mikroplast, tvättsymboler och återvinningsbarhet, medan elektronik kräver ett reparationsindex, komponenttyper och utbytbarhet. Avskogning, rengöringsmedel, förpackningar och byggprodukter har alla sina egna specifika krav.
Varför är fasta adresser så viktiga?
Eftersom ett pass måste kunna verifieras i tio år eller längre. Om en myndighet år 2034 läser av ett pass som utfärdades 2026 måste andelen återvunnet material fortfarande ha exakt samma innebörd som idag, och det fungerar bara om definitionen finns på en adress som även år senare pekar på samma sak. Fasta adresser är en förutsättning för att plattformen, arkivet, kontrollanten och myndigheten alla ska peka på samma definition.
Hur skriver man andelar och enheter?
Andelsvärden är alltid decimaltal mellan 0 och 1, alltså 0,85 istället för 85 procent. Denna enda regel eliminerar en hel kategori av importfel. Varje uppgift har dessutom en åtkomstnivå - offentlig, för behöriga eller begränsad - och på just detta sätt ger samma pass olika vyer till slutkunder, partner och myndigheter.
Måste vi översätta passet själva?
Nej. Ett textfält innehåller sina språkvarianter i en kompakt form, istället för att upprepas för varje språk, vilket innebär att 40 språk - inklusive alla 24 officiella EU-språk - täcks utan någon särskild logik. Läsaren får passet på det språk som webbläsaren är inställd på och faller tillbaka på engelska om ett språk saknas. Hur denna översättning skapas anges automatiskt på 40 språk.
Är dessa normer överhuvudtaget bindande?
De harmoniserade europeiska DPP-standarderna är inte obligatoriska. Den som uppfyller dem anses följa reglerna och behöver inte själv bevisa detta. Sex av dessa standarder publicerades den 15 juli 2026 i EU:s officiella tidning genom genomförandebeslut (EU) 2026/1736. Man får även uppfylla kraven på annat sätt, men då ligger bevisbördan på en själv. Mer om detta i avsnittet ”Standard för standard”.
