Digitalt produktpass (DPP): vad det är, vem som behöver det, från och med när

Vi på Transpareo har skrivit mycket om detaljerna och grunderna i det digitala produktpasset: hur information kan offentliggöras utan att signaturen går förlorad, varför AAS kan utgöra grunden för det digitala produktpasset, vilka synpunkter vi har lämnat in på FN:s transparensprotokoll och varför tre rader enligt EN 18223 blir tjugo. Med vår kontrollsida kan vem som helst själv kontrollera ett pass. Vad ett DPP egentligen är och vad det är avsett för har vi dock aldrig förklarat. Det tar vi igen här.

Ett digitalt produktpass (DPP) är en datapost om en produkt som hämtas via en QR-kod eller en annan databärare på produkten. Den beskriver vad produkten består av, varifrån den kommer, hur den kan repareras och hur den slutligen kan återvinnas. För ett växande antal produkter som säljs inom EU är det ett lagkrav. Grunden är EU:s ekodesignförordning; för batterier fastställer batteriförordningen det första fasta datumet, den 18 februari 2027.

Tre exempel gör det konkret. Den som skannar koden på ett elcykelbatteri ser kapacitet, cellkemi, andelen återvunna råvaror och hur batteriet ska returneras. En reparationsverkstad hittar under samma kod reservdelsnumren och instruktionerna för demontering. En marknadsövervakningsmyndighet får via koden tillgång till de provningsrapporter som visar att batteriet uppfyller kraven. En kod, tre läsare - och alla ser det som är avsett för just dem.

Transpareo är en plattform där företag själva kan skapa, översätta och publicera sådana pass. Hur ett färdigt pass ser ut visar Transpareo Time Machine med ett verkligt exempel, utan inloggning. Transpareo Time Machine är vår öppen källkodsapp för att läsa produktpass, och den läser varje pass som följer standarderna, även sådana som inte finns hos oss.

Hur ett produktpass är uppbyggt

Tekniskt sett består passet av två delar: en webbadress som hör till exakt en produkt och en strukturerad datamängd som denna adress levererar. Strukturerad innebär att varje uppgift finns i ett fastställt fält med fastställd betydelse. En människa läser passet på sin telefon. En programvara läser samma uppgifter automatiskt, till exempel en återvinningsanläggnings sorteringsanläggning som hanterar tusentals batterier om dagen.

Ett pass hör till en modell, ett parti eller ett enskilt exemplar. Vilken nivå som gäller fastställs i lagstiftningen för varje produktgrupp. Batterier till elfordon behöver ett pass per batteri, eftersom varje enskilt batteris skick och användning skiljer sig åt. För många konsumtionsvaror räcker det med ett pass per modell.

Tre egenskaper gör det till ett pass:

• Det är reglerat. Vilka fält det ska innehålla bestäms av lagstiftningen för respektive produktgrupp, och betydelsen av varje fält är fastställd.
• Det är differentierat. Allmänheten ser en del, verkstäder och återvinningsföretag med berättigat intresse ser mer, medan myndigheterna ser det de behöver för sin granskning.
• Det är bestående. Passet måste vara tillgängligt under den föreskrivna tidsperioden, även om tillverkaren lämnar marknaden eller går i konkurs.

Syftet anges i själva förordningen. Produkterna ska hålla längre, vara lättare att reparera och bättre att återvinna, och den som vill bedöma detta behöver tillförlitlig information. Passet förser produkten med denna information: för köpare, verkstäder, återvinningsföretag, återförsäljare och myndigheter.

Med en enda kod får varje läsare av ett produktpass den information som är avsedd för just denne.

Vem som behöver det

Skyldigheten åligger det företag som släpper ut en produkt på marknaden i EU, det vill säga som för första gången tillhandahåller den på EU-marknaden. Oftast är det tillverkaren. Om tillverkaren är etablerad utanför EU är det importören som ansvarar för att passet finns och att uppgifterna är korrekta. Återförsäljare och e-handelsplattformar gör passet tillgängligt för sina kunder.

För företag utanför EU innebär detta att den som levererar till EU måste ha passet, oavsett var produkten tillverkas. En schweizisk tillverkare som säljer till Tyskland berörs på samma sätt som en fabrik i Asien som levererar via en importör i Rotterdam. Hur långt denna effekt sträcker sig utanför EU:s gränser beskrivs i vår artikel om Bryssel-effekten.

Skyldigheten är knuten till att produkten släpps ut på marknaden i EU, oavsett var den tillverkats.

Den rättsliga grunden är förordning (EU) 2024/1781, förordningen om ekodesign för hållbara produkter, förkortad ESPR efter sin engelska titel. Den trädde i kraft den 18 juli 2024 och reglerar i artiklarna 9-13 produktpasset, dess identifieringsuppgifter och EU-registret. I sig själv medför den ännu ingen skyldighet för någon enskild produkt. Skyldigheten uppstår genom en delegerad rättsakt för en produktgrupp, som fastställer vilka uppgifter passet ska innehålla, vem som får ta del av dem och från och med när det gäller. Mellan ikraftträdandet av en sådan rättsakt och dess tillämpning ska det gå minst 18 månader (artikel 4.4).

Vissa produktgrupper har produktpasset reglerat i sin egen lagstiftning: batterier, byggprodukter, tvätt- och rengöringsmedel samt leksaker. Undantagna från ESPR är bland annat livsmedel, foder, läkemedel, levande växter och djur samt fordon. Även där kan ett pass vara meningsfullt som frivillig information, såsom vi beskriver för livsmedel och läkemedel.

Vem som har vilken roll inom vilken bransch har vi sammanställt för 14 branscher utifrån de officiella texterna, i varje fall med tidslinje och källor, i branschuppslagsverket.

Från och med när det blir obligatoriskt

Hittills finns det ett fast datum endast för en enda produktgrupp, nämligen batterier. De övriga datumen härrör från lagar som föreskriver att passet ska införas vid ett senare datum, eller från kommissionens arbetsplan, som anger ett vägledande år för varje grupp.

• 20 juli 2026: EU-registret tas i drift. Genomförandeförordningen (EU) 2026/1778 gäller sedan den 16 juli 2026, och registret har varit i drift sedan den 20 juli 2026.
• 18 februari 2027, batterier. Batterier för elfordon, för lätta fordon som elcyklar och elscootrar samt industribatterier på över 2 kWh måste ha ett pass så snart de släpps ut på marknaden i EU (förordning (EU) 2023/1542, artikel 77). Det är den dag då batteriet släpps ut på marknaden som gäller. Ett batteri som tillverkades 2026 och levereras i mars 2027 måste ha ett pass.
• Slutet av 2026 till 2027: de första ESPR-rättsakterna. Enligt kommissionens arbetsplan av den 16 april 2025 föreskriver att järn och stål ska omfattas av den första rättsakten, följt av aluminium, textilier och kläder samt däck under 2027. Med en tidsfrist på 18 månader träder skyldigheten i kraft tidigast 2028 för stål och tidigast 2029 för textilier.
• Byggprodukter. Förordningen om byggprodukter (EU) 2024/3110 föreskriver införandet av ett pass. Datumet fastställs i den delegerade rättsakten, som kommissionen preliminärt planerar för 2027.
• Elektronik, ännu utan datum. Arbetsplanen tilldelar elektronik två horisontella rättsakter: reparerbarhet, preliminärt 2027, samt andelen återvunnet material och återvinningsbarheten för elektriska och elektroniska apparater, preliminärt 2029.
• Möbler och madrasser följer enligt arbetsplanen 2028 och 2029, med tillämpning tidigast 18 månader senare i båda fallen.
• 23 september 2029, tvätt- och rengöringsmedel. Den nya tvätt- och rengöringsmedelsförordningen inför passet för dessa produkter.
• 1 augusti 2030: leksaker. Den nya leksaksförordningen kräver från och med detta datum ett pass för varje leksak på EU-marknaden.

Åren i arbetsplanen är kommissionens planer och kan komma att ändras. Vi följer lagstiftningsprocessen löpande och har lämnat in fyra yttranden till kommissionen angående utkastet till registerförordningen.

Det som är bindande är vad som står i en antagen rättsakt; alla andra datum är endast planer.

Ett sent datum är ändå en anledning att börja tidigt. Det som tar mest tid är de uppgifter som endast era leverantörer känner till, de klausuler som ni skriver in i inköpsavtalen för detta ändamål samt en välordnad struktur på era stamdata. Hur detta ser ut för batterier framgår av ESPR-tidsplanen 2027.

Vad den innehåller

Det exakta innehållet fastställs i rättsakten för varje produktgrupp. ESPR anger i bilaga III den ram som dessa rättsakter utgår ifrån, och i praktiken återkommer samma ämnen gång på gång:

• Identitet: den unika produktidentifieraren, modell, sats- eller serienummer, tillverkare och importör med deras identifieringsuppgifter, tillverkningsort och -datum.
• Sammansättning: material och ämnen som väcker farhågor; för batterier cellkemi och andelen kobolt, litium, nickel och bly samt andelen återvunnet material.
• Miljöpåverkan: koldioxidavtrycket eller andra nyckeltal, där rättsakten kräver det, beräknade enligt en föreskriven metod.
• Användning och reparation: Användnings- och säkerhetsanvisningar, reservdelar, instruktioner för demontering samt förväntad livslängd.
• Livscykelns slut: hur produkten ska returneras, demonteras och återvinnas.
• Bevis: Förklaring om överensstämmelse, provningsrapporter och certifikat.

Det är batteripasset som har kommit längst. Bilaga XIII till batteriförordningen fastställer fälten, och i en vägledning från kommissionen av den 28 juli 2026 klassificeras samtliga 71 datapunkter som obligatoriska, valfria, endast om tillämpligt eller ännu inte att ange vid start. Koldioxidavtrycket och uppgifterna om ansvarsfull råvaruanskaffning tillhör den sista gruppen, eftersom det ännu saknas rättsakter om deras format. Vilka uppgifter som faktiskt måste fyllas i i februari 2027 framgår av vår artikel om de obligatoriska uppgifterna i batteripasset.

Inte alla uppgifter är avsedda för alla läsare. I batteripasset kan allmänheten se grunduppgifterna för en modell: sammansättning, kapacitet, anvisningar om användning, säkerhet och återvinning. Personer med berättigat intresse, till exempel en verkstad eller ett återvinningsföretag, ser dessutom den detaljerade sammansättningen, reservdelsnummer och demonteringsinformation samt det enskilda batteriets skick. Myndigheter, anmälda organ och kommissionen får tillgång till provningsrapporterna.

Vilken uppgift som hör till vilken nivå avgörs av rättsakten; plattformen måste se till att detta efterlevs. I Transpareo är synligheten en egenskap hos varje enskilt fält. Även en skyddad nivå har sin egen signatur och kan granskas för sig, vilket vår artikel om selektiv offentliggörande visar.

Lagen avgör vem som får se vad, och varje nivå kan granskas för sig.

Hur passet når läsaren

Vägen från produkten till passet består av tre saker: en databärare på produkten, en unik identifierare och en adress där passet finns.

Databäraren är i de flesta fall en QR-kod. Lagstiftningen för en produktgrupp kan även tillåta andra bärare, till exempel ett radiofrekvenschip, och den fastställer om bäraren ska sitta på produkten, på förpackningen eller i medföljande dokumentation. För batterier kräver artikel 77 en tryckt eller ingraverad kod som förblir läsbar under hela den förväntade livslängden.

Identifieringskoden gör produkten entydig. De harmoniserade standarderna EN 18219 om identifieringskoder och EN 18220 om databärare citeras i genomförandebeslut (EU) 2026/1736 och omfattas därmed av presumtionen om överensstämmelse. De tillåter flera identifieringssystem. Det vanligaste är GS1 Digital Link: Numret, som redan idag finns i streckkoden, blir en del av en webbadress, vid behov kompletterad med partinummer och serienummer. Den som inte har ett sådant nummer hittar alternativ i vårt inlägg om produkter utan GTIN.

Adressen avgör hur länge den tryckta koden fungerar. Om den ligger på er egen domän pekar den idag på den plattform som levererar passet och senare på en annan, utan att en enda etikett behöver skrivas ut på nytt. Transpareo publicerar adressen på er domän, tillsammans med QR-koden. Varför vi har valt denna standard förklaras i vårt inlägg om GS1 Digital Link.

Om adressen ligger på din egen domän fungerar den tryckta koden även efter ett plattformsbyte.

När det gäller datautbyte, lagring, gränssnitt och datamodell finns ytterligare harmoniserade standarder (EN 18216, EN 18221, EN 18222 och EN 18223). Vi har jämfört vår plattform klausul för klausul med dessa standarder redan när de fortfarande var utkast och har i standard för standard beskrivit hur vi implementerar var och en av dem.

EU-registret kompletterar detta tillvägagångssätt. Det för ett register över vilka pass som finns, var de finns och med vilket fingeravtryck; själva produktuppgifterna förblir hos er. Endast det företag som släpper ut produkten på marknaden får registrera den (ESPR art. 13, punkterna 4 och 5, för batterier art. 77.10 i batteriförordningen). En tjänsteleverantör kan för närvarande inte göra registreringen åt er, och gränssnittet genom vilket företagen registrerar sina pass har kommissionen aviserat, men ännu inte beskrivit. Transpareo tillhandahåller allt som krävs för registreringen: produktidentifierare, aktörsidentifierare, passets adress och dess fingeravtryck. Detaljerna finns i vår analys av registerförordningen.

Hur länge det måste finnas kvar

En tryckt kod ska finnas kvar på produkten så länge produkten har en livslängd, vilket för många varor är tio år eller mer. ESPR kräver att passet förblir tillgängligt under den tidsperiod som fastställs i rättsakten, även efter en konkurs, en likvidation eller om företaget lämnar EU. Registerförordningen bevarar registreringsuppgifterna i tio år, såvida inte lagstiftningen för produktgruppen föreskriver en annan tidsperiod. För batterier upphör passet att gälla vid återvinning (artikel 77.8 i batteriförordningen).

Denna fråga upptar oss mest, eftersom ett fel här först upptäcks flera år senare, när ingen längre kan rätta till det. Därför har vi utformat passet så att det klarar av uppsägning, byte av leverantör och konkurs:

• Varje publicerad version är signerad och länkad till den föregående. Varje webbläsare verifierar dem mot en offentlig nyckel utan att behöva kontakta Transpareo. Vår verifieringssida visar detta för varje pass.
• Adressen ligger på er domän, och efter en uppsägning förblir passet tillgängligt via en permanent adress.
• Så snart era pass är registrerade i EU-registret sparas varje version i tio år i ett arkiv som inte kan ändras i efterhand.
• Era data tillhör er. Ni exporterar hela beståndet som en tabell, som en länkad datamängd eller via programmeringsgränssnittet.

Det är mer arbetskrävande att bygga upp än en produktsida med en PDF-fil bredvid. För uppgifter som en myndighet fortfarande ska kunna lita på om åtta år anser vi att det är en rimlig insats. Hur signaturerna fungerar och vad de bevisar förklaras i vårt inlägg om signaturer och certifikat.

Ett produktpass måste gälla längre än avtalet med den leverantör som utfärdar det.

Vad driften kostar

Kostnaderna består av tre poster: den engångskostnaden för installation, den löpande avgiften för en plattform och det återkommande arbetet med uppgifterna, det vill säga datakvalitet, översättning, livscykelanalyser och certifikat. Den tredje posten underskattas av de flesta, eftersom den återkommer varje år.

Hos Transpareo finns inga installationsavgifter, inga konsulttimmar och inga avgifter per skanning. Ni betalar en fast månadsavgift som baseras på antalet publicerade pass. Ni lägger upp så många produkter, komponenter, bilder och dokument som ni behöver. Översättning till 40 språk, inklusive alla EU:s 24 officiella språk, ingår i priset. Beloppen i franc, euro och dollar finns på prissidan, och innan den första månaden kan du testa tjänsten gratis, utan kreditkort.

Det som återstår är ditt eget arbete med uppgifterna. Detta arbete kan ingen leverantör ta över åt dig, och det vill vi gärna klargöra redan från början. Det är dock mer hanterbart än många förväntar sig, eftersom ett pass per modell skapas en gång och återanvänds för hela partiet.

Det finns en baksida av myntet. Böterna för ett saknat pass fastställs av medlemsstaterna, och oftast är förbudet mot att släppa ut varan på marknaden dyrare än böterna: en leverans utan pass stoppas tills passet har lämnats in och granskats. Jämförelsen finns i ”Vad DPP-kravet verkligen kostar”.

En leverans som stoppas på grund av att passet saknas kostar mer än själva passet.

Så här kommer du igång

Fyra steg leder till det första publicerade passet, och inget av dem är beroende av någon lagstiftning som ännu saknas.

1. Gör en inventering. Vilka uppgifter har ni redan, fördelade på ERP-system, tabeller och databladen från era leverantörer? Oftast finns en stor del redan, men på många olika ställen. Vår guide till digitalisering av produktdata visar hur ni sammanställer dem.
2. Involvera leverantörerna. Uppgifter som andel återvunnet material eller råvarornas ursprung känner bara dina leverantörer till. Fastställ i inköpsavtalen vilka uppgifter de ska leverera och i vilken form.
3. Börja med ett fåtal modeller. Skapa ett produktpass för fem till tio verkliga produkter. Det är först vid implementeringen som luckorna i datamodellen blir synliga.
4. Granska leverantören. Vår leverantörschecklista innehåller de 30 frågor som är värda att ställa innan du väljer en plattform, och den gäller för alla leverantörer, inklusive oss.

Det tar månader att samla in data, men lagstiftningen kräver bara ett visst datum; börja med data.

För varje bransch med passkrav hittar du i branschuppslagsverket en checklista med obligatoriska uppgifter att ladda ner; för batterier finns det separata checklistor för fordons-, industri-, lagrings-, elcykel- och apparatbatterier. För den som hellre vill ta en titt direkt: Demokontot är tillgängligt utan registrering och visar ett komplett konto från båda sidor.