Vilka termer ingår i ett digitalt produktpass? Frågan låter som ett detaljarbete, men avgör om dina data fortfarande kommer att kunna läsas av någon om tio år. DPP skapar nämligen inget nytt språk, utan sammanför flera befintliga.
GS1, W3C och OpenEPCIS-konsortiet beskriver var och en en del av produktvärlden, och därtill kommer ett dussintal sektorsspecifika EU-ordlistor. DPP måste kunna hantera dem alla samtidigt. Den egentliga utmaningen ligger inte i att välja en standard, utan i att konsekvent tillämpa hundratals termer över dussintals produktkategorier.
Varje standard benämner saker på olika sätt
En leverans händelse kallas hos GS1 för cbv:BizStep-shipping. Den nominella kapaciteten hos ett batteri kallas i EU:s batteriförordning för battery:ratedCapacity. Ett produktnamn kommer från schema.org, en due diligence-förklaring för leveranskedjan från OpenEPCIS-ordlistan. Fyra termer, fyra ursprung, en datapost.
Den som här hittar på egna fältnamn skapar en isolerad ö. Myndigheten, återvinningsföretaget och en tredje parts kontrollverktyg måste dock utan ytterligare förfrågningar förstå vad som står i din DPP. Det är just därför standarderna finns - och just därför följer Transpareo dem strikt istället för att uppfinna ett eget schema.
Ryggraden: händelsemodellen i GS1 EPCIS 2.0
En produkts livscykel beskrivs med hjälp av GS1 EPCIS 2.0 - samma standard som i åratal har använts för att kartlägga leveranskedjor inom logistiken. Standarden känner till fem händelsetyper: observation av ett objekt (ObjectEvent), aggregering, transaktion, transformation och association. Transpareo avbildar stegen i en produkts livscykel som EPCIS-ObjectEvents - den händelsetyp som registrerar en observation av identifierade objekt.
Varje händelse har ett affärssteg (shipping, recycling, repairing) och en status (active, recalled, recycled). Ur dessa byggstenar skapas ett spårbart protokoll: när ett parti skickades, när det återkallades, när det återvanns. Maskinläsbart och utan utrymme för tolkning.
Produktdata: OpenEPCIS DPP Core
Vad som utmärker en produkt - material, andel återvunnet material, koldioxidavtryck, reparerbarhet - beskrivs i DPP Core-vokabulären från OpenEPCIS. Det definierar klasser som MaterialComposition, RecycledContent, CarbonFootprintDeclaration eller RepairabilityInfo.
Två konventioner är värda att nämna, eftersom de hjälper till att undvika fel: Andelsvärden är alltid decimaltal mellan 0 och 1 (alltså 0,85, inte 85 %). Och varje uppgift har en åtkomstnivå - offentlig, auktoriserad eller begränsad - så att samma pass kan ge olika vyer för slutkunder, partner och myndigheter.
Ett eget vokabulär för varje bransch
Här blir det lite mer komplicerat. Varje produktkategori har sitt eget fackvokabulär som krävs enligt respektive EU-förordning:
- Batterier (förordning 2023/1542): över 200 egenskaper, från cellkemi och andel återvunnet material för litium, kobolt och nickel till laddningscykler och hälsotillstånd
- Textilier: fibersammansättning, färgämnen, riskklass för mikroplast, tvättsymboler, återvinningsbarhet
- Elektronik: reparationsindex, komponenttyper, utbytbarhet för enskilda komponenter
- Dessutom ordlistor för avskogning (EUDR), rengöringsmedel, förpackningar (PPWR) och byggprodukter (CPR)
Ett DPP byter alltså sitt fackordförråd beroende på produktkategori - och måste ändå förbli kompatibelt med samma grundstruktur. Vilka förordningar och vilka obligatoriska uppgifter som gäller för respektive bransch framgår av branschuppslagsverket.
Ett sammanhang som håller ihop allt
För att dessa källor inte ska bli ett Babels torn binder ett enda JSON-LD-sammanhang samman alla vokabulärer. Varje begrepp har där exakt en hemvist: en stabil adress (URI) där dess definition kan slås upp.
Det handlar om mer än bara ordningssinne. Ett DPP måste förbli verifierbart i tio år eller längre. Om en myndighet år 2034 läser ett pass utfärdat 2026 måste recycledContent fortfarande betyda exakt samma sak som idag. Stabila adresser är en förutsättning för att plattform, arkiv, revision och myndighet alla ska peka på samma definition.
40 språk i en datastruktur
Transpareo hanterar produkttexter flerspråkigt i en kompakt struktur: ett fält innehåller {"de": "Wasser", "en": "Water"} istället för omständliga upprepningar. Detta håller datamängden liten och gör det möjligt för en användare att enkelt läsa det önskade språket och vid behov fall tillbaka på engelska. 40 språk, däribland alla 24 officiella EU-språk, täcks på detta sätt utan någon särskild logik.
Vad detta innebär för ditt val av plattform
Tre frågor skiljer en interoperabel lösning från en isolerad lösning:
- Använder plattformen de etablerade standarderna (GS1, EPCIS, OpenEPCIS, schema.org) eller ett eget schema som endast den själv förstår?
- Kan den använda rätt fackterminologi per produktkategori utan att du behöver bygga om datamodellen?
- Är de använda termerna dokumenterade under stabila, permanent upplösbara adresser?
Om svaret är ja på alla tre frågorna förblir din DPP läsbar - idag, även vid ett leverantörsbyte och långt efter den lagstadgade lagringstiden.
Frågor om detta inlägg
Måste vi känna till dessa standarder för att kunna publicera ett pass?
Nej. Standarderna avgör hur fälten i de publicerade uppgifterna ska benämnas, inte vad du matar in. Du hanterar produkter, komponenter och material via gränssnittet, genom import eller via API:et, och Pass visar standardtermerna under dessa. Vilka standarder en plattform stöder är avgörande vid valet, inte i den dagliga verksamheten därefter.
Vilken standard omfattar vilken del av passet?
Det finns tre lager. Livscykelhändelser följer GS1 EPCIS 2.0, samma standard som i åratal har använts för att kartlägga leveranskedjor inom logistiken, med ett affärssteg och en resursplanering per händelse. Produktegenskaper som materialsammansättning, andel återvunnet material, koldioxidavtryck och reparerbarhet följer OpenEPCIS DPP Core. Därtill kommer den fackterminologi som krävs enligt respektive EU-förordning, och produktnamnet hämtas fortfarande från schema.org.
Vad talar emot att använda egna fältnamn?
På så sätt skapar ni en isolerad enhet. En myndighet, ett återvinningsföretag eller ett kontrollverktyg från en tredje part måste kunna förstå vad som står i ert pass utan att behöva fråga, och det fungerar bara om termerna härrör från ordlistor som dessa läsare ändå kan tolka. Egna namn gör dessutom ett byte av leverantör kostsamt, eftersom betydelsen då finns i det gamla systemet istället för i själva data.
Skillnad i ordförråd beroende på produktkategori?
Ja, och plattformen måste hantera detta utan att ni behöver omarbeta datamodellen. Bara batterierna har över 200 egenskaper, från cellkemi och andel återvunnet material för litium, kobolt och nickel till laddningscykler och State of Health. Textilier kräver uppgifter om fibersammansättning, färgämnen, riskklass för mikroplast, tvättsymboler och återvinningsbarhet, medan elektronik kräver ett reparationsindex, komponenttyper och utbytbarhet. Avskogning, rengöringsmedel, förpackningar och byggprodukter har alla sina egna specifika krav.
Varför är stabila adresser så viktiga?
Eftersom ett pass måste kunna verifieras i tio år eller längre. Om en myndighet år 2034 läser av ett pass som utfärdades 2026 måste ”recycledContent” fortfarande betyda exakt samma sak som idag, och det fungerar bara om definitionen finns på en adress som även flera år senare pekar på samma sak. Stabila adresser är en förutsättning för att plattform, arkiv, revision och myndighet alla ska peka på samma definition.
Hur skriver man andelar och enheter?
Andelsvärden är alltid decimaltal mellan 0 och 1, alltså 0,85 istället för 85 procent. Denna enda konvention eliminerar en hel kategori av importfel. Varje uppgift har dessutom en åtkomstnivå - offentlig, auktoriserad eller begränsad - och på samma sätt ger samma pass olika vyer för slutkunder, samarbetspartner och myndigheter.
Måste vi översätta passet själva?
Nej. Ett textfält innehåller sina språkvarianter i en kompakt struktur, istället för att upprepas för varje språk, vilket innebär att 40 språk - inklusive alla 24 officiella EU-språk - täcks utan någon särskild logik. Läsaren får passet på sitt webbläsarspråk och faller tillbaka på engelska om ett språk saknas. Hur denna översättning skapas anges automatiskt på 40 språk.
Är dessa normer överhuvudtaget bindande?
De harmoniserade europeiska DPP-standarderna är inte obligatoriska, utan ger en presumtion om överensstämmelse. Sex av dem publicerades den 15 juli 2026 i EU:s officiella tidning genom genomförandebeslut (EU) 2026/1736; den som uppfyller dem anses därmed uppfylla motsvarande krav i ESPR. Man får även uppfylla dessa krav på annat sätt, men då ligger bevisbördan på en själv. Mer om detta i avsnittet ”Standard för standard”.
