Ingen bransch kommer att påverkas så omfattande av ESPR som textilbranschen. I EU:s textilstrategi från 2022 anges produktens hållbarhet, återvinningsbarhet och spårbarhet som icke-förhandlingsbara krav. Detta har införlivats i ESPR-ramverket från 2024 (förordning 2024/1781); den textilspecifika delegerade rättsakten är vid tidpunkten för denna artikel fortfarande under utarbetande, med offentliggörande av utkastet förväntat under fjärde kvartalet 2026 och tillämpning tidigast från och med 2029.
Från och med då ska varje produkt som släpps ut på EU-marknaden - T-shirt, jeans, läderjacka, sportskor - förses med en DPP. Den ska innehålla uppgifter om fibrer, färgämnen, vatten- och energiförbrukning, återvinningsmöjligheter samt sociala aspekter av tillverkningen.
Det egentliga problemet: Ni känner inte till er leveranskedja
De flesta modemärken har insyn ända fram till Tier 1-fabriken - den konfektionsfabrik som syr kläderna. Kanske känner de även till Tier 2-vävaren eller -stickaren. Tier 3-spinneriet? Tier 4-bomullsodlingen? Sällan.
För ESPR är detta ett problem. Obligatoriska uppgifter såsom:
- Råvarans ursprung - bomull från vilket odlingsområde, vilket land
- Färgämneskemin - REACH-efterlevnad, frihet från tungmetaller, utsläpp av mikroplast vid tvätt
- Sociala standarder - minimilön, inget barnarbete
- Vattenförbrukning per kilogram produktvikt
ligger i början av kedjan, där ni har minst kunskap.
Tre datastrategier som vi ser i projekt
1. ”Vi frågar varje leverantör enskilt”
Fungerar i teorin. I praktiken: Er inköpsavdelning har 400 leverantörer, varje leverantör har 5 till 20 underleverantörer, kommunikationen sker på engelska, kinesiska och hindi. Svarsfrekvensen efter tre månader ligger under 30 procent. Och de uppgifter som kommer tillbaka finns i Excel och är inhomogena.
Det går inte att skala upp.
2. ”Vi förlitar oss på certifikat”
GOTS, OEKO-TEX, Fair Wear Foundation, Bluesign - det finns bra certifikat. Men ESPR erkänner inte certifikat som ersättning för strukturerade data. De är ett underlag för DPP, inte DPP i sig. Dessutom gäller certifikaten, beroende på standard, endast för vissa steg (GOTS täcker materialkedjan, inte konfektion).
3. ”Vi ålägger Tier 1-, Tier 2- och Tier 3-leverantörer att vidarebefordra data”
Det mest pragmatiska sättet. Många Tier 1-fabriker har redan dessa data - för sina egna kunder, för revisioner, för REACH-överensstämmelse. De har bara inte lämnat ut dem i strukturerad form. Avtalsklausuler om vidarebefordran, i kombination med en gemensam datastruktur, ger er en täckning på 70 till 80 procent utan att ni behöver kontakta varje Tier 3-leverantör enskilt.
De återstående 20 till 30 procenten är en tuff utmaning - bomullsfält utan IT, färgerier med lokala bokföringssystem. Här hjälper konsortieinitiativ: Textile Exchange, Microfibre Consortium, nationella branschorganisationer.
Vad som måste göras med DPP-formatet
ESPR-textilpass består av tre nivåer. Den första syns redan nu i utkastet till rättsakter:
- Produktnivå - artikelnummer, varumärke, modell, storlek, färg
- Komponentnivå - fibrer och deras andelar, vikter, ursprung
- Processnivå - färgning, ytbehandling, energi- och vattenförbrukning
Dessutom de ”ovanliga” fälten som många varumärken förbiser:
- Reparerbarhet - utbytbara delar, sömmar, dragkedjor
- Återvinningsbarhet - monomaterial kontra blandväv, separerbarhet
- Utsläpp av mikroplast vid tvätt (testmetod anges i den delegerade rättsakten)
Utökat producentansvar - den ofta förbisedda detaljen
Parallellt med ESPR arbetar EU med en översyn av avfallsramdirektivet med obligatoriskt utökat producentansvar (EPR) för textilier. Frankrike, Nederländerna och Sverige har redan nationella system. DPP kommer att utgöra den tekniska grunden för detta: Kategoriseringen i DPP avgör EPR-avgiften. Modulär design, monomaterial och lång livslängd blir mer kostnadseffektiva.
Detta är ingen bagatell. För ett medelstort modemärke med en omsättning på 100 miljoner euro inom EU ligger EPR-avgifterna per styck i intervallet från cent till euro. Multiplicerat med fem miljoner plagg per år blir det en löpande kostnad.
Vad ni bör börja med 2026
Vänta inte på den slutgiltiga lagtexten. Troligtvis kommer 80 procent av fälten i utkastet att vara identiska med den slutgiltiga versionen senast fjärde kvartalet 2026. Tre konkreta steg:
- Strukturera leverantörsregistret: samordna alla Tier 1-leverantörer med Tier 2-data, där sådana finns tillgängliga, enligt ett enhetligt schema. En Excel-export från SAP, Odoo eller ett PLM-system räcker som utgångspunkt.
- Genomför ett pilotprojekt med en kollektion: välj en limited edition-serie eller en capsule collection och bygg upp en fullständig DPP för den. Använd verkliga data, inte uppskattningar.
- EPR-simulering: beräkna de förväntade avgifterna i olika scenarier (enkelmaterial jämfört med blandmaterial). Detta skapar interna förespråkare utanför compliance-avdelningen.
Den som vill vara redo 2029 behöver förberedelsetid - i praktiken tar det 6 till 12 månader att förhandla fram datastrukturen för en enda leverantör.